Fakta om Igelkottar – Samt olika arter

Vart lever igelkottar?

Igelkottar är små, taggiga däggdjur som finns i Europa, Asien och Afrika. I det vilda lever de vanligtvis i häckar, skogar och ängar. Igelkottar bygger sina hem genom att gräva hål i marken. Dessa hål kan vara upp till 9 meter långa och har många olika tunnlar, bland annat en häckningsplats och en latrin. Igelkottar är mest aktiva på natten och tillbringar en stor del av dagen med att sova i sina hålor. På vintern övervintrar de i sina hålor för att undvika det kalla vädret. Igelkottar är solitära varelser och samlas endast för att para sig. Efter parningen lämnar hanen igelkotten honan för att uppfostra ungarna på egen hand. Igelkottens ungar (kallas ”hoglets” på engelska) föds blinda och utan ryggrad. De växer snabbt och utvecklar sina taggar inom några veckor. Honorna föder vanligtvis 1-7 ungar åt gången. När de är ungefär tre månader gamla lämnar de sin mammas vård och ger sig ut på egen hand.

Hur stora kan igelkottar bli?

Igelkottar är små djur, men de kan variera mycket i storlek. De minsta igelkottarna finns i Afrika och mäter bara 15 cm. De största igelkottarna finns i Europa och kan bli upp till 30 cm långa. Igelkottar väger vanligtvis mellan 700 gram till 1 kilo, men de största individerna kan nå upp till 2 kilo. Även om de inte är särskilt stora djur kan igelkottar vara ganska formidabla när de är arga eller rädda. När de är hotade rullar de ihop sig till en tät boll, vilket gör det svårt för rovdjur att skada dem. Därför kan igelkottar, även om de kanske inte är de största djuren, försvara sig mot några av de farligaste rovdjuren som finns.

Vad äter en igelkott?

Dessa nattaktiva varelser har en diet som mestadels består av insekter, men de äter även sniglar, grodor och små gnagare. I det vilda äter igelkottar vanligtvis omkring 10 % av sin kroppsvikt varje dag. Under vintermånaderna, när det är ont om mat, går igelkottarna in i ett tillstånd av dvala som kallas torpor. Torpor gör det möjligt för igelkottar att överleva på mycket lite mat genom att sänka sin kroppstemperatur och ämnesomsättning. När våren kommer och maten blir rikligare kommer igelkottarna att vakna ur sin vintersömn och återuppta sin aktiva livsstil.

Hur länge lever en igelkott?

Trots sin ringa storlek har de en livslängd som är jämförbar med vissa större däggdjurs livslängd. Den genomsnittliga igelkotten lever mellan två och fem år, även om vissa individer har varit kända för att leva upp till sju år.

Vilka sjukdommar kan en igelkott få?

Igelkottar är i allmänhet friska djur, men de kan vara mottagliga för ett antal sjukdomar. Den vanligaste sjukdomen hos igelkottar kallas Wobbly Hedgehog Syndrome (WHS). Denna sjukdom orsakas av ett virus och leder till förlamning och oförmåga att röra sig ordentligt. Andra sjukdomar som igelkottar kan drabbas av är bland annat öronkvalster, luftvägsinfektioner och mag- och tarmproblem. Igelkottar kan också drabbas av ett antal externa parasiter, till exempel loppor och fästingar. De allra flesta av dessa tillstånd kan dock lätt behandlas med rätt medicinsk vård. Med lite kunskap och förberedelser kan du hjälpa din igelkott att hålla sig frisk och lycklig i många år framöver.

Hur många taggar har en igelkott?

Igelkottar är taggiga däggdjur som finns i Europa, Asien och Afrika. En genomsnittlig igelkott har mellan 5 000 och 8000 taggar. Dessa vassa taggar är gjorda av keratin, samma protein som utgör människans hår och naglar. Igelkotten använder sina taggar som skydd mot rovdjur och för att avskräcka rovdjur från att äta upp dem.

Vad finns det för olika sorters igelkottar?

Det finns 15 olika typer av igelkottar i världen, uppdelade i fem släkten: Erinaceus, Atelerix, Mesechinus, Hemiechinus och Paraechinus. Den vanligaste igelkotten är Erinaceus concolor, även känd som den europeiska igelkotten. Denna art finns i hela Europa, Ryssland och delar av Asien. Erinaceus amurensis, eller Amur-igelkott, är en liknande art som finns i nordöstra Kina och sydöstra Ryssland. Atelerix algirus, eller spansk igelkott, är en liten art som finns i delar av Nordafrika och sydvästra Europa. Paraechinus aethiopicus, eller ökenpiggsvin, är en liten och tålig art som är infödd i öknarna i norra Afrika och Mellanöstern. Slutligen är Hemiechinus auritus, eller egyptisk långörad igelkott, en sällsynt art som endast finns i Egypten.

Erinaceus

Erinaceus är ett släkte av igelkottar i familjen Erinaceidae, som omfattar alla levande igelkottar och månskallar. Namnet kommer från de latinska orden ērīnāceus och ērīna, som betyder ”igelkott” respektive ”nål”. Typarten är E. europaeus, även känd som europeisk igelkott eller västeuropeisk igelkott. Denna utbredda art finns i hela Europa, Asien och Afrika. Erinaceus är det enda släktet i familjen Erinaceidae, men det finns flera utdöda släkten som är kända från fossilregistret.

Majoriteten av Erinaceus-arter är små, taggiga däggdjur med korta ben och lång nos. De är nattaktiva djur som livnär sig på små ryggradslösa djur som insekter och sniglar. Igelkottar använder sina taggar för att försvara sig mot rovdjur och rullar ihop sig till en tät boll för att avskräcka potentiella angripare. De flesta arter föder flera ungar åt gången, som föds blinda och täckta av vassa taggar. När de blir äldre börjar Erinaceus-ungarna utforska sin omgivning och utvecklar sina egna mat- och sömnvanor. Även om de vanligtvis lever ensamma, kan igelkottarumgås med andra medlemmar av sin art när det finns gott om föda

Olika typer av Erinaceus:

• E. concolor
• Erinaceus amurensis 
• Erinaceus roumanicus

Atelerix

Atelerix är ett släkte av afrikanska igelkottar i familjen Erinaceidae. Det finns fyra arter i släktet, som alla är inhemska i Afrika söder om Sahara. Den mest kända arten är den vanliga igelkotten (A. albiventris), som finns i större delen av Afrika. Igelkottar i släktet Atelerix är relativt små, med korta ben och taggar. De är mestadels nattaktiva och livnär sig på insekter, sniglar och andra smådjur. Igelkottar i detta släkte går inte i dvala, men de kan gå in i ett tillstånd av torpor under perioder av torka eller kallt väder. Alla fyra arter av Atelerix anses vara skadedjur i jordbruksområden, och två arter (A. albiventris och A. aureus) hålls ofta som husdjur.

Olika typer av Atelerix:

• Afrikansk pygméigelkott 
• A. frontalis 
• Spansk igelkott – A. algirus
• A. sclateri

Mesechinus

Mesechinus igelkott är ett litet däggdjur som finns i Asiens öknar. Den har en taggig päls som skyddar den från rovdjur. Igelkotten har också långa, vassa klor som den använder för att gräva efter mat. Mesechinus igelkott är en viktig del av öknens ekosystem. Den är en asätare och hjälper till att hålla öknen ren genom att äta döda växter och djur. Igelkotten spelar också en viktig roll i spridningen av frön. När den äter frukt och grönsaker passerar fröna genom dess matsmältningssystem och deponeras sedan i nya områden, vilket bidrar till att sprida växtlivet i öknen. Därför är Mesechinus igelkott en viktig art i öknens ekosystem.

Olika typer av Mesechinus:

• Mesechinus dauuricus
• M. hughii

Långörade igelkottar – Hemiechinus

Hemiechinus igelkott är ett litet däggdjur som finns i Mongoliets och norra Kinas öknar. Den är den enda medlemmen av släktet Hemiechinus och är nära besläktad med den mer välkända europeiska igelkotten. Hemiechinus igelkott är en nattdjur och tillbringar större delen av sin tid med att leta efter föda. Dess diet består mestadels av insekter, men den äter även små däggdjur, reptiler och groddjur. Igelkotten är ett relativt solitärt djur, men bildar ibland små grupper under vintermånaderna. Dessa grupper består vanligtvis av en hane och flera honor, och används enbart för fortplantning. Igelkotten är en skyddad art i Mongoliet och anses vara en viktig del av landets ekosystem.

Olika typer av Långörade igelkottar – Hemiechinus:

• Egyptisk långörad igelkott – Hemiechinus auritus
• Hemiechinus collaris

Paraechinus

Paraechinus igelkott är ett litet, taggigt däggdjur som finns i Afrikas och Asiens ökenområden. Detta nattdjur är väl anpassat till livet i öknen och har en tjock päls som hjälper till att isolera den från de varma dagstemperaturerna. Igelkotten har också långa, vassa taggar som skyddar den från rovdjur. När igelkotten hotas rullar den ihop sig till en tät boll, vilket gör det svårt för rovdjur att få ett bra grepp om den. Förutom sina defensiva taggar har igelkotten också vassa klor som hjälper den att gräva efter mat och fly undan faror. Även om Paraechinus igelkott inte är ett populärt husdjur är det en intressant och ovanlig varelse som är väl lämpad för livet i öknen.

Olika typer av Paraechinus:

• Ökenigelkott – Paraechinus aethiopicus
• P. micropus 
• P. hypomelas
• P. nudiventris 

Kan man ha en igelkott som husdjur?

Även om igelkottar kanske inte är de mest kramvänliga djuren kan de vara förvånansvärt bra husdjur, läs mer om det i våran guide om igelkottar som husdjur. Igelkottar kräver relativt lite underhåll, och så länge de har en säker plats att ströva omkring på och gott om mat är de nöjda. De är också relativt tysta, vilket innebär att de inte kommer att störa grannarna. Igelkottar har dock vissa specifika vårdbehov. De är mycket känsliga för temperaturförändringar, så det är viktigt att ge dem en varm och behaglig miljö att leva i. De kräver också en kost som är rik på fett och protein, så speciell igelkottmat är ett måste. På det hela taget är dock igelkottar förvånansvärt bra husdjur för dem som är villiga att ge dem den vård de behöver.

Igelkotten minskar i Sverige

Igelkotten minskar i Sverige. Orsakerna till detta är inte helt kända, men det finns flera teorier. En teori är att igelkotten förlorar sin livsmiljö till följd av bebyggelse och avskogning. En annan teori är att användningen av bekämpningsmedel och herbicider har en negativ inverkan på igelkottpopulationen. Dessutom kan klimatförändringarna spela en roll för igelkottens nedgång i Sverige. I takt med att klimatet blir varmare tror man att igelkottens naturliga rovdjur, som räv och grävling, kan överleva och frodas i större antal. De kan därför mer effektivt jaga igelkottar, vilket leder till en minskning av igelkottpopulationen. Det behövs dock ytterligare forskning för att bekräfta dessa teorier.

Så kan du hjälpa den rödlistade igelkotten

Världens igelkottar har problem. Dessa små spetsiga varelser klassificeras för närvarande som ”sårbara” på Internationella naturvårdsunionens röda lista, vilket innebär att de riskerar att bli utrotningshotade. Lyckligtvis finns det saker som vi alla kan göra för att hjälpa till att skydda dessa älskade varelser. Ett enkelt sätt att stödja igelkottar är att ge dem en säker plats att bygga bo på. Genom att skapa en liten öppning i ditt trädgårdsstaket eller göra en hög med pinnar och löv får de en plats där de kan bygga sina bon ostört. Du kan också förse dem med mat och vatten genom att ställa ut ett grunt fat med hund- eller kattmat och lämna lite friskt vatten åt dem att dricka. Slutligen bör du undvika att använda bekämpningsmedel i din trädgård, eftersom de kan vara skadliga för igelkottar. Genom att vidta dessa enkla åtgärder kan vi hjälpa till att se till att dessa fascinerande varelser fortsätter att trivas i många år framöver.

Vad gör man med en död igelkott?

Även om det kanske inte är en trevlig uppgift finns det några saker du måste göra om du hittar en död igelkott. Först bör du kontrollera om igelkotten har en etikett eller annan form av identifiering. Om så är fallet bör du kontakta ägaren och låta dem veta att deras husdjur har avlidit. Om det inte finns någon identifiering måste du själv göra dig av med kroppen. Det bästa sättet att göra detta är att begrava igelkotten i en grav. Se till att gräva graven minst 1 meter meter djup, eftersom detta hjälper till att hindra rovdjur från att gräva upp kroppen. Igelkottar är också kända för att bära loppor och andra parasiter, så det är viktigt att bära handskar när du hanterar kroppen. När igelkotten är begravd kan du markera platsen med ett litet minnesmärke, till exempel en tallrik eller sten.

Kontrollera vad som gäller i just din kommun innan du begraver en igelkott.