Man räknar med att det finns mellan 500-600 olika hundraser i hela världen. Det är därför inte konstigt att hundar kan se väldigt olika ut. De kan exempelvis vara av varierande storlekar, kroppsbyggnad och pälstyper.
Hundens utseende beror ofta på var i världen den kommer ifrån. Precis som människan har hunden anpassats efter vilken typ av miljö den lever i. Hur rasen har uppfostrats och vad den har använts till genom historien spelar också stor roll i hur hundens anatomi ser ut och vilken personlighet den har idag.
Golden retriever avlades fram för att vara en kombinerad jakthund och sällskapshund och har fortfarande dessa egenskaper idag. Den är lugn och lojal, har starka apporterande instinkter samt en kraftig päls för att klara av tuffa och blöta väderförhållanden vilket var behövligt i fågeljakt.
Lhasa apso däremot är en mycket mindre hund, men med mycket större vaktinstinkter. Denna tuffa lilla krabat användes nämligen som vakthund förr i tiden. Då den har sitt ursprung i Tibet har den väldigt lång och tjock päls, även i ansiktet. Detta för att skydda mot det tuffa och snöiga klimatet.
Hundars anatomi kan alltså ha stora skillnader hundraser emellan, men de har också mycket gemensamt med varandra.
Här nedan kan ni se några av de gemensamma egenskaperna som går att återfinna hos alla hundraser:
Olika varianter av hundens attribut
Alla hundar delar alltså många likadana attribut såsom öron, päls och nosparti. Det betyder dock inte att alla dessa kännetecken ser identiska ut hos de olika raserna, tvärtom. Här nedan reder vi ut olika varianter av de viktigaste dragen, nämligen huvudform samt öron- och pälstyp.
Huvudformer
Det finns huvudsakligen tre olika varianter på hur hundens huvud är format. Dessa kallas för mesaticefaliskt-, dolichocefaliskt- samt brachycefaliskt huvud.
Dessa delas in med hjälp av det så kalla de cefaliska indexet. För dig som inte är bekant med det cefaliska indexet sedan innan så är detta ett register över förhållandet mellan skallens maxvidd och maxlängd.
Mesaticefalisk huvudform
Detta är den allra mest förekommande varianten. Vi skulle beskriva denna huvudform som det typ av utseende vi mest förknippar en hund med.
Bredd och vidd på skallen är här medelstora och de mest proportionerliga i förhållande mot varandra av alla tre huvudformer.
Vanliga hundraser med mesaticefaliskt huvud är bland annat Golden retriever, Rottweiler, Dalmatiner och St Bernard.
Dolichocefalisk huvudform
Hundar med dolichocefaliskt huvud har ett smalt huvud med lång och smal nos. Längden är ofta hela 75-80% längre än bredden.
Kända hundar med denna långsmala huvudform är bland annat italiensk vinthund och welshterrier.
Brachycefalisk huvudform
Det brachycefaliska huvudet är mycket bredare än vad det är långt. Faktum är att det är hela 80% bredare än längden som allra minst.
Vissa hundraser med extra stora skillnader i proportioner, såsom mopsen, klassas till och med som extremt brachycefaliska.
Andra vanliga hundraser med denna huvudform är bulldog och pitbull.
Hundar med brachycefaliska huvuden har länge varit ett väldigt omtalat ämne då många anser att de är tortyrraser. Man menar på att de är framavlade för ett liv i tortyr eftersom denna huvudform ofta leder till svåra luftvägsproblem.
Örontyper
En viss öronform är ofta starkt förknippad med en speciell hundgrupp. Blodhundar känns exempelvis lätt igen på sina väldigt långa och hängade öron.
Just öronformen är alltså väldigt avgörande för utseendet av en hundras och beskrivs alltid väldigt precist och tydligt i rasstandarden.
Precis som huvudformerna delas även örontyperna in i tre huvudkategorier. Dessa kategorier är upprättstående öron, hängande öron samt halvt hängande öron.
Upprättstående öron
Denna öronform är bevarad från vargen och är den vanligaste hos hundar. Öronen sitter högt på huvudet och står upprätt, pekar rakt uppåt eller lutar något framåt.
De kan vara väldigt spetsiga eller mer mjuka i formen, likt en eldlåga. Hundar med upprättstående öron ses ofta följa ljudet genom att vinkla på dem för att se var det kommer ifrån.
Vanliga hundar med upprättstående öron är chihuahua, siberian husky och schäfer.
Halvt hängande öron
Vad betyder då halvt hängande öron? Jo, denna typ av öron står rakt upp för att sedan vika sig. Detta bildar en liten hängande öronflik som täcker innerörat.
Dessa öron avlades fram bland hundar som jagade skadedjur i tunnlar. På så sätt kunde de fortfarande höra väldigt bra samtidigt som fliken skyddade mot smuts och insekter.
Några av de vanligaste hundarna med denna typ av öron är jackrussel och australian shepherd.
Hängande öron
Hundar med denna örontyp har öron som hänger ner från sidan av huvudet. Detta är en egenskap som ofta förknippas med jakthundar och blodhundar, men även många av våra mest familjevänliga raser har också den här typen av öron.
Öronen kan vara ganska långa och pendlande som hos blodhund och cockerspaniel eller lite kortare som hos jaktlabrador och golden retriever. De slappt hängande öronen ger hunden ett lite mjukare och snällare intryck och är ett väldigt populärt karaktärsdrag hos många familjehundar.
Olika typer av päls
Hundar finns i många olika former och storlekar, med ett brett utbud av olika pälsar. Precis som vargen har hundar oftast en dubbel päls som består av tjock och mjuk underull samt en täckande och lite strävare päls.
Det finns även många hundraser som saknar underpäls alls och förlitar sig på sin täta ytterpäls för att hålla dem varma. Det finns också hundraser som praktiskt taget inte har någon päls alls. Dessa hundar kan vara mer känsliga för kyla och de kan behöva hållas mycket inomhus samt kläs med värmande kläder under de kyliga vintermånaderna.
Det är inte bara tjockleken på pälsen som varierar utan även utseendet. Här nedan hittar du de vanligaste varianterna:
- Släthårig/Korthårig: Två väldigt lika pälstyper. Båda är korthåriga och släta, men den korthåriga pälsen har ofta gott om både underull och täckpäls och kräver ofta liter mer vård. Den släthåriga pälsen finns både med och utan underull.
- Strävhårig päls: En päls som är naturligt grov och sträv. Håren på ryggen är oftast grövst medan håret på benen är mjukare. Den här typen av päls behöver trimmas, men fäller oftast inte särskilt mycket.
- Långhårig päls: En längre och böljande päls. Pälsen kan variera i struktur och kan vara alltifrån mjukt och långt till strävt och krulligt. Även håret i ansiktet kan vara långt och lägger sig hos vissa raser som en gardin över ögonen. Den här typen av päls behöver regelbunden putsning för att förhindra att den blir tovig och trött.
- Krullig päls: En päls som är naturligt lockig eller vågig. Lockarna kan vara täta eller lösa och pälsen kan vara antingen kort eller lång. Den här typen av päls fäller inte, men behöver regelbunden skötsel för att behålla sina fina lockar och lyster.
- Snörad päls: En päls som bildar långa snören när den växer. Många tror att denna päls kräver omfattande pälsvård, men tvärtom är denna päls väldigt lättskött och behöver endast borstas igenom med fingrarna då och då.
Sammanfattning
Hundens uppbyggnad och utseende har många gemensamma faktorer för alla hundratals olika hundraser som finns i världen. Det finns även många distinkta skillnader som gör varje ras unik.
En av de mest anmärkningsvärda skillnaderna är den typ av päls som varje hund har, men även huvudform och örontyp gör stora karaktäriserande skillnader.
Varje ras har alltså sin egen charm och särprägel även om grunden i anatomin är densamma.
